Stacks Image 262204

Berättelser om kyrkor i Linköpings stift
lista / karta Mjölby kommun
Skänninge nunnekloster (ruin)

Berättelser om kyrkor
i Linköpings stift

lista
Skänninge nunnekloster (ruin)

Skänninge nunnekloser grundlades av Ingrid Elofsdotter, som vallfärdade till Rom flera gånger under sitt liv, och vid makens död beslöt sig för att ägna resten av sitt liv åt religionen. Efter att hon hade grundat klostret blev hon dess abbedissa.

Klostret invigdes den 12 augusti 1281, och året efter utfärdade kung Magnus Ladulås skydds- och privilegiebrev för Skänninge nunnekloster.

Ursprungligen hette klostret Sankt Martins kloster, uppkallat efter Martin av Tours, det västerländska klosterväsendets grundare. Klostret byggdes kring sankt Martins kyrka, som troligen tidigare varit sockenkyrka. Och precis som stadens munkkloster Sank Olof, tillhörde även nunneklostret dominikanerorden.

Ingrid Elofsdotter tillhörde rikets dåvarande högsta aristokrati, och var bland annat släkt med riddaren Birger Persson , som var far till Den Heliga Brigitta.

Efter att Ingrid Elofsdotter dog hösten 1282 betraktades hon som ett helgon, och Skänninge blev föremål för vallfärder, något som gav klostret en god ekonomi. Vid medeltidens slut kallades klostret ofta Sankta Ingrids kloster.

Nunneklostret blev en svår rival till stadens munkkloster och föredrogs framför munkklostret som begravningsplats av stormannafamiljerna, som i samband med begravningarna skänkte stora gåvor till nunneklostret.

År 1504 utökades klostret rikedom ännu mer, när systerkonventet i Kalmar flyttade till Skänningeklostret, som därmed övertog Kalmarklostrets tillgångar.

Sankta Ingrid blev aldrig kanoniserad och fick därför aldrig status som helgon, men påven medgav att hennes kvarlevor fick skinläggas, vilket ägde rum år 1507 under stora högtidligheter. Det betraktas som en av dominikanerordens sista stora högtider i Sverige före reformationen.

Relikerna ska ha förvarats i Skänningeklostret och flyttades efter reformationen till Vadstena klosterkyrka. 1645 besöktes kyrkan av den franske balettmästaren Antonie de Beaulieu, som stal ett kranium ur relikskrinet i tron att det var Heliga Birgittas kranium. Han överlämnade tre år senare kraniet till den franske ambassadören som tog med sig kraniet till Frankrike och kort för sin död skänkte det till en kyrka i Bourgonge. 1959 skänktes kraniet till Birgitinerklostret i Uden i Nederländerna, där det i dag ställs ut som Heliga Birgittas kranium. Men möjligen kan det var Ingrids kranium.

Det sista kungliga skyddsbrevet för Skänninge nunnekloster utfärdades 1521 av Kristian II.
År 1527 infördes reformationen och Sveriges kloster förbjöds att ta emot nya medlemmar, medan de redan existerande fick lämna klostren om de ville eller leva kvar på kronans bekostnad. Klostret ska ha eldhärjats år 1531, och kung Gustav Vasa gav samma år nunnorna erbjudande om att flytta till Vadstena kloster, men de avböjde förslaget. Gustav Vasa gav 1544 order om att nunnorna från Skänninge nunnekloster, i likhet med nunnorna från Askeby kloster skulle flyttas till klostret i Vreta,

Under 1920-, 30- och 40-talen grävdes rester av klostrets murar fram, och på klostergården finns en delvis rekonstruerad brunn.