Berättelser om kyrkor i Linköpings stift
lista / karta Mjölby kommun
Skeppsås kyrka
Berättelser om kyrkor
i Linköpings stift
lista
Skeppsås kyrka
Exakt när Skeppsås medeltida kyrka byggdes vet man inte, kanske var det på 1100-talet, men kyrkan som den ser ut i dag är främst resultatet av ombyggnader som man gjorde på 1600- och 1700-talet. Någon gång under denna period revs bland annat ett tidigmedeltida torn. Resterna av detta är bevarat. I det tidigare tornets norra mur, som är betydligt kraftigare än de övriga murarna och integrerat i långhuset, finns en del av den medeltida torntrappan bevarad mellan dagens läktare och långhusvinden.
Kyrkan ska enligt uppgift varit helgad åt Sankt Jacob, och hans bild lär enligt en gammal anteckning varit målad i helfigur på den gamla kyrkodörren.
Den nuvarande takryttaren kom troligen på plats i mitten av 1700-talet, men de två kyrkklockorna finns inte där utan är placerade i övre delen av klockboden på kyrkogården. Klockorna hängde tidigare i en stapel som stod i sydöstra hörnet av kyrkogården. Grunden till klockboden byggdes antagligen redan under medeltiden som så kallad tiondebod. På 1780-talet blev boden sockenmagasin för spannmål, fram tills att klockorna fick sin plats där i början av 1900-talet.
I mitten av 1700-talet tillbyggdes också kyrkan åt söder, eftersom den då blivit för liten för den växande befolkningen. Man lät samtidigt riva de senmedeltida kryssvalven i långhuset.
Ett nytt altare placerades vid långhusets norra vägg och kyrkorummet fick med detta för en tid en ny orientering, istället för altaret mot öster, som annars är det vanliga. Sannolikt uppfördes även en läktare i väster vid samma tillfälle, och något tidigare hade man uppfört sakristian på den norra sidan.
På 1860-talet återfick altaret sin traditionella plats i koret och kyrkorummet försågs med ny predikstol. Dock är timglaset som står på predikstolen betydligt äldre.
Den då nya predikstolen, liksom den nyare dopfunten och läktarbarriär är tillverkade av, som det står ”döfstumme artisten” Carl Gustaf Westell. Han hade fått sin utbildning på Manilla dövstumskola på Djurgården i Stockholm och arbetade fram till mitten av 1880-talet åt byggmästarna Nyström. Westell var son till klockaren i Fornåsa och har tillverkat liknade dopfuntar till såväl Fornåsa som Lönsås.
Han lät också tillverka altarring och altaruppsats till Skeppsås kyrka, och det är möjligt att även den öppna bänkinredningen tillkom vid detta tillfälle. Det är i sådana fall ett tidigt exempel på öppna bänkar i Östergötland.
När det medeltida altarskåpet som är ett nordiskt arbete från 1400-talet åter placerades i koret i slutet av 1920-talet flyttades Westells altaruppsats ut i klockboden. Där förvaras nu också bland annat den gamla predikstolen från 1600-talet.
På 1860-talet fick kyrkan en orgel byggd av orgelbyggaren August Rosenborg i Vadstena. Orgeln byggdes i början av 1900-talet om av orgelbyggarfirman Åkerman & Lund.
I kyrkan finns ett triumfkrucifix från 1200-talet och en madonnabild från 1300-talet. Och till vänster om altarskåpet sitter i en träställning en sanctusklocka som brukades under den katolska tiden.
Man lät då ringa i klockan, som också i bland kallas primklocka, för att markera det högtidligaste ögonblicket under nattvarden då oblaten enligt den katolska läran verkligen förvandlades till Kristi lekamen.
Kyrkan ska enligt uppgift varit helgad åt Sankt Jacob, och hans bild lär enligt en gammal anteckning varit målad i helfigur på den gamla kyrkodörren.
Den nuvarande takryttaren kom troligen på plats i mitten av 1700-talet, men de två kyrkklockorna finns inte där utan är placerade i övre delen av klockboden på kyrkogården. Klockorna hängde tidigare i en stapel som stod i sydöstra hörnet av kyrkogården. Grunden till klockboden byggdes antagligen redan under medeltiden som så kallad tiondebod. På 1780-talet blev boden sockenmagasin för spannmål, fram tills att klockorna fick sin plats där i början av 1900-talet.
I mitten av 1700-talet tillbyggdes också kyrkan åt söder, eftersom den då blivit för liten för den växande befolkningen. Man lät samtidigt riva de senmedeltida kryssvalven i långhuset.
Ett nytt altare placerades vid långhusets norra vägg och kyrkorummet fick med detta för en tid en ny orientering, istället för altaret mot öster, som annars är det vanliga. Sannolikt uppfördes även en läktare i väster vid samma tillfälle, och något tidigare hade man uppfört sakristian på den norra sidan.
På 1860-talet återfick altaret sin traditionella plats i koret och kyrkorummet försågs med ny predikstol. Dock är timglaset som står på predikstolen betydligt äldre.
Den då nya predikstolen, liksom den nyare dopfunten och läktarbarriär är tillverkade av, som det står ”döfstumme artisten” Carl Gustaf Westell. Han hade fått sin utbildning på Manilla dövstumskola på Djurgården i Stockholm och arbetade fram till mitten av 1880-talet åt byggmästarna Nyström. Westell var son till klockaren i Fornåsa och har tillverkat liknade dopfuntar till såväl Fornåsa som Lönsås.
Han lät också tillverka altarring och altaruppsats till Skeppsås kyrka, och det är möjligt att även den öppna bänkinredningen tillkom vid detta tillfälle. Det är i sådana fall ett tidigt exempel på öppna bänkar i Östergötland.
När det medeltida altarskåpet som är ett nordiskt arbete från 1400-talet åter placerades i koret i slutet av 1920-talet flyttades Westells altaruppsats ut i klockboden. Där förvaras nu också bland annat den gamla predikstolen från 1600-talet.
På 1860-talet fick kyrkan en orgel byggd av orgelbyggaren August Rosenborg i Vadstena. Orgeln byggdes i början av 1900-talet om av orgelbyggarfirman Åkerman & Lund.
I kyrkan finns ett triumfkrucifix från 1200-talet och en madonnabild från 1300-talet. Och till vänster om altarskåpet sitter i en träställning en sanctusklocka som brukades under den katolska tiden.
Man lät då ringa i klockan, som också i bland kallas primklocka, för att markera det högtidligaste ögonblicket under nattvarden då oblaten enligt den katolska läran verkligen förvandlades till Kristi lekamen.
