Berättelser om kyrkor i Linköpings stift
lista / karta Eksjö kommun
Höreda kyrka
Berättelser om kyrkor
i Linköpings stift
lista
Höreda kyrka
De äldsta delarna av Höreda kyrka är förmodligen från 1200-talet. I den nuvarande kyrkans korparti och västra korsarm ingår eventuellt murverk från den äldsta kyrkan, men kyrkan var då urpsrungligen en liten stenkyrka med välvt tak, förmodligen byggd av lekmannabröder från Alvastra kloster.
Det äldsta kända belägget för namnet Höreda hittas dock först i en urkund från 1337 då biskop Karl i Linköping utarrenderade kyrkans tionde.
En sten i nordvästra hörnet av västra tvärskeppet med inhuggen inskription kallas av tradition för ”konsekrationsstenen” och skulle enligt samma tradition härröra från kyrkans grundläggning.
Kyrkan byggdes sedan till, och efter att Danskarna härjat trakten i början av 1600-talet och plundrat och delvis bränt ner kyrkan skedde en omfattande restaurering.
Den ursprungliga kyrkan var orienterad i öst-västlig riktning med koret i öster. Detta ändras när norra tvärskeppet uppförs 1763 och koret med altare förläggs i korsmitten i söder.
Vid detta tillfälle rev man dåvarande sakristian på norra väggen och en ny uppfördes först 1772 vid östra gaveln. Likande stora utbyggnader mot norr gjordes av medeltidskyrkorna i bland annat Vireda, Bälaryd och Askeryd – med efterföljande problem med flyttning av altaret så att alla kunde se prästen.
Kyrktornet byggdes under första halvan av 1800-talet, samtidigt som en då ganska förfallen klockstapel från slutet av 1600-talet revs.
Tornuret sattes upp 1956 och hade ett urverk som köptes från Eksjö läroverk för 200 kronor. När sedan ett nytt tornur sattes upp skänktes urtavlorna av Eksjö församling.
Gravkoret på kyrkogården byggdes 1665 för översten Johan Bordon som bodde på Torsjö och som ägde flera gårdar i trakten. Även andra ätter har nyttjat gravkoret och har därför omväxlande också kallats det Knorringska och det Duseska gravkoret. Även en medlen av ätten Pereswetoff-Morath vilar här.
På kyrkogården finns också en ceremoniplats som döljer en bisättningskällare. Under många år fördes en diskussion kring behovet av ett bårhus på kyrkogården, och lösningen blev alltså en anläggning som utfördes 1956 efter ritningar av ingenjör Erik Persson vid Johannes Dahls arkitektfirma i Tranås.
När kyrkan renoverades 1882 installerade större rundbågade fönster i gotisk stil.
Kantor Holmström som även var duktig i snickarverkstaden bidrog med bland annat ny bänkinredning. De gamla bänkarna från 1600-talet förpassades till blindbotten i det nya golvet som jämnade ut nivåskillnaderna mellan nya och gamla kyrkan. Holmström tillverkade även mycket av den övriga träinredningen.
Under denna renoveringen försvann så gott som hela den gamla inredningen - och dessvärre också en del värdefulla föremål, som predikstolen och altarskåpet. Några av föremålen har dock hittat tillbaka till kyrkan.
Skulpturen föreställande Maria, himladrottningen som dock här saknar sitt barn, är från slutet av 1100-talet.
Och till höger om henne ser vi ärkeängeln Mikael stående på draken som han just besegrat. I sin vänstra han kan han ha hållit en balansvåg och i den högra en lans.
Den Heliga Barbara som är uppsatt på väggen till vänster om predikstolen är från 1300-talet.
En träskulptur av ek föreställande Den heliga Birgitta är tillverkad under mitten av 1400-talet.
Ovanför till höger hänger ett triumfkrucifix från första halvan av 1300-talet. Färgerna är inte original och skulpturen kompletterade med både händer och fötter på 1930-talet.
På motsatta väggen fins ett antal skulpturer som kommer från två tidigare altarskåp med medeltiden och slutet av 1600-talet.
Kyrkan har ägt 13 begravningsvapen, men men av dessa finns fyra nu uppsatta på kyrkans väggar. Två av dessa var för övrigt länge i förvar på Statens historiska museum, och det var en lång kamp från församlingen att få dem återlämnade till kyrkan. Längst fram hittar vi två vapen över barn. Till höger över Carl Eberhard Bilstein som dog vid 2 år ålder, och till vänster över Cael Johan Wrangel som blev 4 år gammal.
Längre bak på samma sida, den hittar vi begravningsvapnet till Regina Sinclair, och på den motsatta finns vapnet till hennes make överste Johan Bordon.
Och i golvet i kyrkans östra utbyggnad finns en gravsten över prosten Nils Persson Siöstedt som dog 1758. Som präst kallade han sig Nicolaus, var gift fyra gånger och fick 15 pojkar och 9 flickor.
Kyrkan äger två medeltida mässhakar. En är rödviolett av granatäpplemönstrad sidendamast och med påsydda figurbroderier. Den andra mässhaken är av blå italiensk sammet från 1400-talet, som år 1695 försett med silkesbroderier av änkan Helena Larsdotter. Mässhakarna från 1300-talet är tillverkade i Florens.
Redan när man renoverade kyrkan på 1820-talet fanns det en önskan om en tavla skapad av någon känd konstnär. Istället blev det att man fick ett kors med en svepduk, skapad av Eksjösnidaren Palmaer.
Korset finns nu uppställt i norra delen av kyrkan och den strålsol som fanns bakom korset sitter nu bakom predikstolen.
Altartavlan som nu pryder koret föreställer Kristi dop är skapad 1923 av konstnären Isidor Törnström från Nättraby i Blekinge. Den var urpsrungligen målad för en församling i södra Småland, men då det inte blev någon affär - konstnären ville ha 6.000 kr för arbetet - såldes tavlan till en grosshandlare från Nässjö, som senare i sin tur lämnade in den på en auktionskammare som köpte den för 1.500 kronor. Där hittades den av en slump av riksdagsmannen Allan Holstensson från Höreda, som lyckades pruta yllerligare på tavlan, och efter att betalat 500 kronor skänkte han den sedan till kyrkan.
De båda glasfönstren i koret är gjorda av Stockholms glasmåleri.
Sin första orgel fick kyrkan 1828, byggd redan i början av 1800-talet av organisten Nils Ahlstrand från norra Solberga. Men när han först erbjöd församlingen orgeln för 1.500 riksdalen ansåg man sig inte ha råd, och det dröjde sedan nästan 30 år innan man gjorde slag i saken och köpa orgeln, nu nerprutad med 100 riksdaler.
Nils Ahlstrand renoverade orgeln drygt 30 år senare, men 1883 byggdes orgeln om av Eric Nordström som var bror till den mer kände orgelbyggaren Sven Nordström. Den renoverades sedan flera gången, senast i slutet av 1960-talet av Johannes Künkel i Lund, som då i möjligaste mån återställde orgeln till ursprunget.
Johannes Künkel byggde 1977 även kyrkans kororgel som har en fasad ritad av kantor Thore Karlsson från Höreda.
Det äldsta kända belägget för namnet Höreda hittas dock först i en urkund från 1337 då biskop Karl i Linköping utarrenderade kyrkans tionde.
En sten i nordvästra hörnet av västra tvärskeppet med inhuggen inskription kallas av tradition för ”konsekrationsstenen” och skulle enligt samma tradition härröra från kyrkans grundläggning.
Kyrkan byggdes sedan till, och efter att Danskarna härjat trakten i början av 1600-talet och plundrat och delvis bränt ner kyrkan skedde en omfattande restaurering.
Den ursprungliga kyrkan var orienterad i öst-västlig riktning med koret i öster. Detta ändras när norra tvärskeppet uppförs 1763 och koret med altare förläggs i korsmitten i söder.
Vid detta tillfälle rev man dåvarande sakristian på norra väggen och en ny uppfördes först 1772 vid östra gaveln. Likande stora utbyggnader mot norr gjordes av medeltidskyrkorna i bland annat Vireda, Bälaryd och Askeryd – med efterföljande problem med flyttning av altaret så att alla kunde se prästen.
Kyrktornet byggdes under första halvan av 1800-talet, samtidigt som en då ganska förfallen klockstapel från slutet av 1600-talet revs.
Tornuret sattes upp 1956 och hade ett urverk som köptes från Eksjö läroverk för 200 kronor. När sedan ett nytt tornur sattes upp skänktes urtavlorna av Eksjö församling.
Gravkoret på kyrkogården byggdes 1665 för översten Johan Bordon som bodde på Torsjö och som ägde flera gårdar i trakten. Även andra ätter har nyttjat gravkoret och har därför omväxlande också kallats det Knorringska och det Duseska gravkoret. Även en medlen av ätten Pereswetoff-Morath vilar här.
På kyrkogården finns också en ceremoniplats som döljer en bisättningskällare. Under många år fördes en diskussion kring behovet av ett bårhus på kyrkogården, och lösningen blev alltså en anläggning som utfördes 1956 efter ritningar av ingenjör Erik Persson vid Johannes Dahls arkitektfirma i Tranås.
När kyrkan renoverades 1882 installerade större rundbågade fönster i gotisk stil.
Kantor Holmström som även var duktig i snickarverkstaden bidrog med bland annat ny bänkinredning. De gamla bänkarna från 1600-talet förpassades till blindbotten i det nya golvet som jämnade ut nivåskillnaderna mellan nya och gamla kyrkan. Holmström tillverkade även mycket av den övriga träinredningen.
Under denna renoveringen försvann så gott som hela den gamla inredningen - och dessvärre också en del värdefulla föremål, som predikstolen och altarskåpet. Några av föremålen har dock hittat tillbaka till kyrkan.
Skulpturen föreställande Maria, himladrottningen som dock här saknar sitt barn, är från slutet av 1100-talet.
Och till höger om henne ser vi ärkeängeln Mikael stående på draken som han just besegrat. I sin vänstra han kan han ha hållit en balansvåg och i den högra en lans.
Den Heliga Barbara som är uppsatt på väggen till vänster om predikstolen är från 1300-talet.
En träskulptur av ek föreställande Den heliga Birgitta är tillverkad under mitten av 1400-talet.
Ovanför till höger hänger ett triumfkrucifix från första halvan av 1300-talet. Färgerna är inte original och skulpturen kompletterade med både händer och fötter på 1930-talet.
På motsatta väggen fins ett antal skulpturer som kommer från två tidigare altarskåp med medeltiden och slutet av 1600-talet.
Kyrkan har ägt 13 begravningsvapen, men men av dessa finns fyra nu uppsatta på kyrkans väggar. Två av dessa var för övrigt länge i förvar på Statens historiska museum, och det var en lång kamp från församlingen att få dem återlämnade till kyrkan. Längst fram hittar vi två vapen över barn. Till höger över Carl Eberhard Bilstein som dog vid 2 år ålder, och till vänster över Cael Johan Wrangel som blev 4 år gammal.
Längre bak på samma sida, den hittar vi begravningsvapnet till Regina Sinclair, och på den motsatta finns vapnet till hennes make överste Johan Bordon.
Och i golvet i kyrkans östra utbyggnad finns en gravsten över prosten Nils Persson Siöstedt som dog 1758. Som präst kallade han sig Nicolaus, var gift fyra gånger och fick 15 pojkar och 9 flickor.
Kyrkan äger två medeltida mässhakar. En är rödviolett av granatäpplemönstrad sidendamast och med påsydda figurbroderier. Den andra mässhaken är av blå italiensk sammet från 1400-talet, som år 1695 försett med silkesbroderier av änkan Helena Larsdotter. Mässhakarna från 1300-talet är tillverkade i Florens.
Redan när man renoverade kyrkan på 1820-talet fanns det en önskan om en tavla skapad av någon känd konstnär. Istället blev det att man fick ett kors med en svepduk, skapad av Eksjösnidaren Palmaer.
Korset finns nu uppställt i norra delen av kyrkan och den strålsol som fanns bakom korset sitter nu bakom predikstolen.
Altartavlan som nu pryder koret föreställer Kristi dop är skapad 1923 av konstnären Isidor Törnström från Nättraby i Blekinge. Den var urpsrungligen målad för en församling i södra Småland, men då det inte blev någon affär - konstnären ville ha 6.000 kr för arbetet - såldes tavlan till en grosshandlare från Nässjö, som senare i sin tur lämnade in den på en auktionskammare som köpte den för 1.500 kronor. Där hittades den av en slump av riksdagsmannen Allan Holstensson från Höreda, som lyckades pruta yllerligare på tavlan, och efter att betalat 500 kronor skänkte han den sedan till kyrkan.
De båda glasfönstren i koret är gjorda av Stockholms glasmåleri.
Sin första orgel fick kyrkan 1828, byggd redan i början av 1800-talet av organisten Nils Ahlstrand från norra Solberga. Men när han först erbjöd församlingen orgeln för 1.500 riksdalen ansåg man sig inte ha råd, och det dröjde sedan nästan 30 år innan man gjorde slag i saken och köpa orgeln, nu nerprutad med 100 riksdaler.
Nils Ahlstrand renoverade orgeln drygt 30 år senare, men 1883 byggdes orgeln om av Eric Nordström som var bror till den mer kände orgelbyggaren Sven Nordström. Den renoverades sedan flera gången, senast i slutet av 1960-talet av Johannes Künkel i Lund, som då i möjligaste mån återställde orgeln till ursprunget.
Johannes Künkel byggde 1977 även kyrkans kororgel som har en fasad ritad av kantor Thore Karlsson från Höreda.
