Berättelser om kyrkor i Linköpings stift
lista / karta Mjölby kommun
Viby kyrka
Berättelser om kyrkor
i Linköpings stift
lista
Viby kyrka
Till sina äldsta delar är Viby kyrka från medeltiden, troligen uppförd under andra halvan av 1100-talet.
Kyrkan skall enligt uppgift ha bränts av danskarna 1566 men blivit reparerad ett par år efteråt. I söder uppfördes ett vapenhus av sten och invid detta ett gravkor åt kommendören Johan Alexander Götherhielm till Uljeberg som avled 1764.
År 1774 upprättades ritningar till en ny kyrka av byggmästare Petter Andersson och murmästare Måns Månsson. När kyrkan byggdes om 1776 revs större delen av byggnaden, undantaget tornet och västra delen av norra muren. Detta innebar att den kyrka som sedan stod klar samma år fick de dimensioner den nu har.
Den nya kyrkan påminner i hög grad om kyrkan i grannförsamlingen Sya, som uppförts av Petter Andersson och Måns Månsson samma år som de gjorde ritningarna till Viby kyrka.
Koret domineras av den stora altartavlan, målad av Pehr Hörberg.
Smålandsbondsonen hade 37 år gammal dykt upp på konstakademin i Stockholm för att visa sina alster. Han blev omedelbart antagen då man genast insåg Hörbergs begåvning. Carl Gustaf Pilo, som var vikarierande chef för akademin gick till och med så långt att han omvandlade en del av sin lön till ett stipendium åt Pehr Hörberg. Några år senare övertalas Hörberg av kammarherre De Geer att flytta till Finspång, och det är under de följande åren som flertalet altartavlor kommer till. 1796, samma år som han målade altartavlan till Viby kyrka blev han ledamot av konstakademien med matrikelnummer 100, och dessutom också utsedd till kunglig hovmålare.
Tavlans motiv döpte Hörberg till ”Hällebergets rämnande och grafwarnas öppnande m m vid Christi död”.
Dopfunten tillverkades 1659, troligen i Michael Hackes verkstad i Skänninge. Detta var en av två verkstäder i västra Östergötland som tillverkade denna typ av dopfunt. Den andra fanns i Vadstena och leddes av Johan Andersson Silfverling.
Den nuvarande pneumatiska orgeln är tillverkad 1950 av Nils Hammarberg i Hovås utanför Göteborg, och har en fasad från en orgel som kom till kyrkan 1782, byggd av Lars Strömblad i Ödeshög.
1996 fick kyrkan en ny kororgel byggd av Johannes Menzel Orgelbyggeri i Härnösand, som ersättning för en kororgel från 1970.
På kyrkogården står tre runstenar, En av dessa som påträffades vid restaureringen 1962 är daterad till slutet av 900-talet och har inskriptionen: "Hök reste denna sten efter den duktige unge mannen och gjorde detta kummel efter sin son, den allgode drängen. Han hette Gemar".
En annan sten av röd granit har tidigare legat som tröskel i dörren till kyrkans materialbod och har texten ”Toste reste stenen efter Östen, sin måg”.
Den tredje stenen berättat att: ”Sigbjorg reste stenen efter Gunnar, sin man.”
På kyrkogården står även en ornamentalt ristad sten som saknar runor. Stenen hittades hösten 1911 i gamla skolans trädgård, där skolbarnen under lärarens ledning odlade upp ett trädgårdsland. Följande sommar restes den på kyrkogården.
Framför västra ingången är rest en vacker och originell gravsten över Anders Persson från Bränngården, död 1752. I relief ser man den döde knäböja under nådens sol invid Kristus på korset samt en man och en våg, i vars ena skål Kristi blod flyter och väger upp den andra skålen, som tyngs av lagens tavlor och döden.
Kyrkan skall enligt uppgift ha bränts av danskarna 1566 men blivit reparerad ett par år efteråt. I söder uppfördes ett vapenhus av sten och invid detta ett gravkor åt kommendören Johan Alexander Götherhielm till Uljeberg som avled 1764.
År 1774 upprättades ritningar till en ny kyrka av byggmästare Petter Andersson och murmästare Måns Månsson. När kyrkan byggdes om 1776 revs större delen av byggnaden, undantaget tornet och västra delen av norra muren. Detta innebar att den kyrka som sedan stod klar samma år fick de dimensioner den nu har.
Den nya kyrkan påminner i hög grad om kyrkan i grannförsamlingen Sya, som uppförts av Petter Andersson och Måns Månsson samma år som de gjorde ritningarna till Viby kyrka.
Koret domineras av den stora altartavlan, målad av Pehr Hörberg.
Smålandsbondsonen hade 37 år gammal dykt upp på konstakademin i Stockholm för att visa sina alster. Han blev omedelbart antagen då man genast insåg Hörbergs begåvning. Carl Gustaf Pilo, som var vikarierande chef för akademin gick till och med så långt att han omvandlade en del av sin lön till ett stipendium åt Pehr Hörberg. Några år senare övertalas Hörberg av kammarherre De Geer att flytta till Finspång, och det är under de följande åren som flertalet altartavlor kommer till. 1796, samma år som han målade altartavlan till Viby kyrka blev han ledamot av konstakademien med matrikelnummer 100, och dessutom också utsedd till kunglig hovmålare.
Tavlans motiv döpte Hörberg till ”Hällebergets rämnande och grafwarnas öppnande m m vid Christi död”.
Dopfunten tillverkades 1659, troligen i Michael Hackes verkstad i Skänninge. Detta var en av två verkstäder i västra Östergötland som tillverkade denna typ av dopfunt. Den andra fanns i Vadstena och leddes av Johan Andersson Silfverling.
Den nuvarande pneumatiska orgeln är tillverkad 1950 av Nils Hammarberg i Hovås utanför Göteborg, och har en fasad från en orgel som kom till kyrkan 1782, byggd av Lars Strömblad i Ödeshög.
1996 fick kyrkan en ny kororgel byggd av Johannes Menzel Orgelbyggeri i Härnösand, som ersättning för en kororgel från 1970.
På kyrkogården står tre runstenar, En av dessa som påträffades vid restaureringen 1962 är daterad till slutet av 900-talet och har inskriptionen: "Hök reste denna sten efter den duktige unge mannen och gjorde detta kummel efter sin son, den allgode drängen. Han hette Gemar".
En annan sten av röd granit har tidigare legat som tröskel i dörren till kyrkans materialbod och har texten ”Toste reste stenen efter Östen, sin måg”.
Den tredje stenen berättat att: ”Sigbjorg reste stenen efter Gunnar, sin man.”
På kyrkogården står även en ornamentalt ristad sten som saknar runor. Stenen hittades hösten 1911 i gamla skolans trädgård, där skolbarnen under lärarens ledning odlade upp ett trädgårdsland. Följande sommar restes den på kyrkogården.
Framför västra ingången är rest en vacker och originell gravsten över Anders Persson från Bränngården, död 1752. I relief ser man den döde knäböja under nådens sol invid Kristus på korset samt en man och en våg, i vars ena skål Kristi blod flyter och väger upp den andra skålen, som tyngs av lagens tavlor och döden.
