Berättelser om kyrkor i Linköpings stift
lista / karta Eksjö kommun
Kråkshults kyrka
Berättelser om kyrkor
i Linköpings stift
lista
Kråkshults kyrka
Kråkshults kyrka uppfördes i början av 1800-talet och ersatte då en äldre medeltida kyrka som låg cirka en kilometer sydsydost om den nya, vid Skrivaregården i Kråkshults gamla kyrkby. Denna kyrka stod på en odränerad och fuktmättad mark, vilket enligt uppgifter hade påverkat murarnas stabilitet. Det var också främsta anledningen till att man behövde bygga en ny kyrka. Till den nya kyrkan sökte man därför efter en plats med fast och stabil berggrund, något man fann här.
Diskussionerna om en ny kyrkobyggnad började redan 1757 då murarna hade börjat spricka och 1780 fattade man i församlingen beslut om att ersätta den gamla kyrkan med en helt ny kyrka. Den gamla kyrkogården lades igen och togs i bruk som tomtmark.
Invid kyrkan byggdes under första hälften av 1800-talet kyrkstallar i två rader för 32 hästar, men dessa revs omkring 1910.
Den nya kyrkan föregicks av två olika ritningsförslag från Överintendentsämbetet. Det första från 1789 som utfördes av Olof Tempelman omfattade en något okonventionell sengustaviansk kyrka med torn mitt på södra långsidan och sakristia på motsvarande sida på norra långsidan. Ritningarna förkastades av församlingen, likaså hans omarbetade ritning från 1791 då tornet flyttats till västra gaveln, men fortfarande med vapenhus och sakristia placerade mitt på södra respektive norra långsidan. Församlingen valde istället en enklare utformning med torn i väster och sakristia öster om koret.
När kyrkan började uppföras 1801 användes material från den medeltida kyrkan till bygget. Förutom från gamla kyrkan hämtades material även från ett gammalt brännhus i Mariannelund.
Endast ett fåtal inventarier togs tillvara från den gamla kyrkan och fördes över till den nya, flera delar skingrades eller hamnade på vedbacken.
Dock finns de båda kyrkklockorna som hängde i den föregående kyrkan bevarade. Det fanns ursprungligen tre men lillklockan är borta. Fram till 1950 ringdes klockorna för hand, men det året installerades elektrisk ringning.
Av bevarade äldre inventarier från gamla kyrkan finns även bland annat två brudbänkar med delvis bevarad bemålning. Den gamla altartavlan finns i förvar på Historiska museet i Stockholm.
När kyrkan invigdes 1803 var inredning bara delvis färdig och iordningställdes först åren därpå.
Första omfattande renovering ägde rum på 1860-talet då man bland annat tog upp två fönster i korväggen och på så sätt fick ett ljusare kyrkorum. Denna fönsterförstoring skedde på anmodan av kyrkoherde Carlstedt, som inte brydde sig om att först fråga kyrkorådet. Korfönstren har senare satts igen vid en renovering i slutet av 1950-talet.
Till att börja med var uppvärmning av kyrkan inga problem. Det fanns helt enkelt ingen uppvärmning! Men i slutet av 1800-talet installerades två kaminer, som dock sotade ner kyrkans interiör ordentligt. Dessa kaminer kasserades på 1930-talet och ersattes med nya värmeugnar. Så småningom byttes även dessa ut mot ett effektivare värmesystem.
Kyrkan har en altartavla som föreställer Jesus som välsignar barnen är skapad 1803 av den kunglige hovmålaren Pehr Hörberg, och är en gåva från den dåvarande ägaren till Fagerhult, ryttmästaren Jacob Magnus Key.
Pehr Hörberg gjorde oftast också själv ritningarna till altaruppsatsen och jämför man med andra av hans kända uppsatser så är det troligt att han även gjorde denna.
Per Hörberg har också skapat de tre målningarna på läktarbarriären, som har musikaliska motiv ur Gamla Testamentet.
Även de två mindre ovaler som sitter på läktarbarriären är skapade av Pehr Hörberg, och var egentligen tänkta till altarringen.
Predikstolen som förmodligen är tillverkad på orten, är en gåva från brukspatron Johan Gabriel Blohm på Qvill.
Ryttmästare Key, liksom Blom på Qvill fick en särskild förmån. Deras gårdar fick fasta bänkar i kyrkan, emedan den övriga församlingen årligen fick byta bänkrader. Den by eller de bybor som ett år satt längst ner, fick påföljande år byta plats med dem som satt längst fram och på detta sätt fick alla efter vart bra platser.
Dopfunten av kalksten anförskaffades 1961. Över dopaltaret hänger en bonad, komponerad av Inga-Mi Vannérus-Rydgran.
Malmkronan fick man enligt en inskription som gåva år 1694.
På södra väggen finns en stor applikation ”Sakeus och vi”, ett gemensamhetsarbete i församlingen under ledning av Dorothee Danielsson och utfört under åren 1988-89.
1811 fick kyrkan sin första orgel byggd av orgelbyggaren Pehr Schiörlin i Linköping, men orgelverket ändrades 1879 av Erik Nordström från Eksjö. Pehr Schiörlin gjorde även den ursprungliga ritningen till orgelfasaden, som sedan bearbetades av kyrkans arkitekt Tempelman, som sen ändå fick se ritningen återigen ändrad av Schiörlin. Orgelfasaden försågs sen med nya ornament i samband med att Nordström utvidgade stämmorna.
Orgeln har sedan byggts om flera gånger, senast i början av 1990-talet av Åkerman & Lund, Knivsta, då bland annat Pehr Schiörlins ursprungliga manualklaviaturer återinsätts.
Diskussionerna om en ny kyrkobyggnad började redan 1757 då murarna hade börjat spricka och 1780 fattade man i församlingen beslut om att ersätta den gamla kyrkan med en helt ny kyrka. Den gamla kyrkogården lades igen och togs i bruk som tomtmark.
Invid kyrkan byggdes under första hälften av 1800-talet kyrkstallar i två rader för 32 hästar, men dessa revs omkring 1910.
Den nya kyrkan föregicks av två olika ritningsförslag från Överintendentsämbetet. Det första från 1789 som utfördes av Olof Tempelman omfattade en något okonventionell sengustaviansk kyrka med torn mitt på södra långsidan och sakristia på motsvarande sida på norra långsidan. Ritningarna förkastades av församlingen, likaså hans omarbetade ritning från 1791 då tornet flyttats till västra gaveln, men fortfarande med vapenhus och sakristia placerade mitt på södra respektive norra långsidan. Församlingen valde istället en enklare utformning med torn i väster och sakristia öster om koret.
När kyrkan började uppföras 1801 användes material från den medeltida kyrkan till bygget. Förutom från gamla kyrkan hämtades material även från ett gammalt brännhus i Mariannelund.
Endast ett fåtal inventarier togs tillvara från den gamla kyrkan och fördes över till den nya, flera delar skingrades eller hamnade på vedbacken.
Dock finns de båda kyrkklockorna som hängde i den föregående kyrkan bevarade. Det fanns ursprungligen tre men lillklockan är borta. Fram till 1950 ringdes klockorna för hand, men det året installerades elektrisk ringning.
Av bevarade äldre inventarier från gamla kyrkan finns även bland annat två brudbänkar med delvis bevarad bemålning. Den gamla altartavlan finns i förvar på Historiska museet i Stockholm.
När kyrkan invigdes 1803 var inredning bara delvis färdig och iordningställdes först åren därpå.
Första omfattande renovering ägde rum på 1860-talet då man bland annat tog upp två fönster i korväggen och på så sätt fick ett ljusare kyrkorum. Denna fönsterförstoring skedde på anmodan av kyrkoherde Carlstedt, som inte brydde sig om att först fråga kyrkorådet. Korfönstren har senare satts igen vid en renovering i slutet av 1950-talet.
Till att börja med var uppvärmning av kyrkan inga problem. Det fanns helt enkelt ingen uppvärmning! Men i slutet av 1800-talet installerades två kaminer, som dock sotade ner kyrkans interiör ordentligt. Dessa kaminer kasserades på 1930-talet och ersattes med nya värmeugnar. Så småningom byttes även dessa ut mot ett effektivare värmesystem.
Kyrkan har en altartavla som föreställer Jesus som välsignar barnen är skapad 1803 av den kunglige hovmålaren Pehr Hörberg, och är en gåva från den dåvarande ägaren till Fagerhult, ryttmästaren Jacob Magnus Key.
Pehr Hörberg gjorde oftast också själv ritningarna till altaruppsatsen och jämför man med andra av hans kända uppsatser så är det troligt att han även gjorde denna.
Per Hörberg har också skapat de tre målningarna på läktarbarriären, som har musikaliska motiv ur Gamla Testamentet.
Även de två mindre ovaler som sitter på läktarbarriären är skapade av Pehr Hörberg, och var egentligen tänkta till altarringen.
Predikstolen som förmodligen är tillverkad på orten, är en gåva från brukspatron Johan Gabriel Blohm på Qvill.
Ryttmästare Key, liksom Blom på Qvill fick en särskild förmån. Deras gårdar fick fasta bänkar i kyrkan, emedan den övriga församlingen årligen fick byta bänkrader. Den by eller de bybor som ett år satt längst ner, fick påföljande år byta plats med dem som satt längst fram och på detta sätt fick alla efter vart bra platser.
Dopfunten av kalksten anförskaffades 1961. Över dopaltaret hänger en bonad, komponerad av Inga-Mi Vannérus-Rydgran.
Malmkronan fick man enligt en inskription som gåva år 1694.
På södra väggen finns en stor applikation ”Sakeus och vi”, ett gemensamhetsarbete i församlingen under ledning av Dorothee Danielsson och utfört under åren 1988-89.
1811 fick kyrkan sin första orgel byggd av orgelbyggaren Pehr Schiörlin i Linköping, men orgelverket ändrades 1879 av Erik Nordström från Eksjö. Pehr Schiörlin gjorde även den ursprungliga ritningen till orgelfasaden, som sedan bearbetades av kyrkans arkitekt Tempelman, som sen ändå fick se ritningen återigen ändrad av Schiörlin. Orgelfasaden försågs sen med nya ornament i samband med att Nordström utvidgade stämmorna.
Orgeln har sedan byggts om flera gånger, senast i början av 1990-talet av Åkerman & Lund, Knivsta, då bland annat Pehr Schiörlins ursprungliga manualklaviaturer återinsätts.
